Liten blir stor...

Inte bästa bilden, men ni förstår...

Ja, i natt har vi sovit för första gången på vår ovanvåning. Vi hade sedan länge tänkt att byta ut Iris säng till en juniorsäng & låta henne sova i ett eget rum. Bara ovanvåningen var klar. Igår var det dags - frågan var vem som var mest uppstressad?

Vi gick in i någon slags trans där vi verkligen gick in för att det här ska bannu mig gå. Det blir inte värre än några dagar. Var faktiskt lugna & sansade, inte alls stressade...
~

Nattning, kväll 1...

Läggningen som i vanliga fall bara är att lägga lillfisan utan problem drog ut på tiden & höll i sig i tre timmar. Jag tog de första två, M den sista. La mig på en madrass för att lillan skulle känna sig säker. Det hela slutade i ren lek. Iris fingrar i min näsa när jag sov, skratt & bus på hög nivå - alltså utan mig.... Jag hade fullt upp med att hålla mig för skratt. Inte så lätt kan jag villigt erkänna.

Vi gjorde som så att varje gång hon gick upp, la vi tillbaka henne i sängen. Efter många om & men somnade hon stående mot sängkanten. Så om vi drar en liten slutsats, så lyckades det bra.

Iris sov hela natten i sin säng, kom till oss vid 06.30 för att mojna till...

Ikväll tänkte vi ge lillan välling & läsa en godnattsaga innan vi säger godnatt. Får se om hon tycker det är en lika bra idé som vi...

Fortsättning följer...

~

KRAM!

(Kanske låter det hela lite löjligt, men det var det inte för oss....)