Om man gör fel kan man alltid göra rätt.

Ibland så känns det, i vissa kapitel i ens liv att man måste göra saker och ting rätt som man känner att man har gjort fel. Eller ja, fel men något som upptar ens energi, kanske på ett negativt sätt, som gör att man gnager och gnager. Men vad är det som säger att man inte kan göra om och göra rätt? Det är väl inte så svårt. Eller hur? Jag menar: Gör om, gör rätt, gör det sedan en gång till. Vad är det som är knasigt med det? 

Jag menar, vi lever i kanske 90 år. Och har man tur är man pigg och glad fram tills man bestämmer sig för att inte vara här med. Ska men då fundera och älta en massa saker som man trott sig gjort fel. Vem är det som säger att det som sagts är sant? Vem är det som känner vem? Och vad ska man tro på? Jag menar, hör man något som någon hört är det väl inte sanning. Det som är rätt är väl det som verkligen hände, just då, den tid då det faktiskt inträffade. Och skulle det då blivit fel kan man alltid sopa rent framför sin egna dörr, sträcka på sig för att sedan gå vidare men en ryggsäck inte så tung som vissa andras. De andras ryggsäck lär vara fukk av andras stenar som tynger dem, desto mer stenar desto jobbigare blir det - visst. 

Därför så är det vitkigt med en sopborste i sin högra eller vänstra hand, en själ som vill väl och ett välmående som håller hela vägen ut. Att man sedan kan gå rakryggad & känna sig trygg är något man då får på köpet. Så sträck på dig, sopa på och ännu en gång: gör om, gör rätt & gör det en gång till..

Svammel svammel!

KRAM på er...

Godmorgon godmorgon.

Hör fågeln sjunga glad. Godmorgon godmorgon i kör! (vet inte ens om texten går så. Men kändes bra så vi kör på det!). 

I morse när jag & Harry klev upp, Iris sover som aldrig förr, så låg det ett litet brunt paket på köksbordet som pappan i huset hade planterat. Kul för mamman att bli firad på morsdag. Tänk att jag är mamma, tänk att just jag har så fina barn. Det är helt fantastiskt...

I paketet låg ett par jeans från Gstar, han kan min man om han bara vill. Dock fel storlek men vad gör det, inga större problem, bara till att byta till en annan storlek.

Igår var det dags för tappavarvet. Jag & Lynn skulle givetvis gå. Tycker nog att det är en tradition nu, att vi ska gå, att vi alltid kommer att gå, varje år. Behöver liksom inte ens stämma av det, utan vi vet att 22 km varje år går vi tillsammans. Detta året hade vi ingen tidspress, det var fantastiskt väder & promenaden blev helt underbar. Perfekt lördagssysselsättning må jag säg. Trodde jag skulle vara lite mörare i kroppen men inte alls, känner mig fulladdad för kvällen 5 km långa joggingrunda. Nu kör vi! 

~

Snart ska jag & barnen packa ihop oss, måste fira min mamma med. Det bjuds på grillat & kanske ngon god efterrätt. Får väl se om min starka karaktär smyger undan, jag har nämligen tänk att sluta med gottigheter nu, bara äta frukt frukt frukt, kanske lite mörk choklad men annars komma in i samma mönster som förra året. Tur för mig att Vareborg har börjat sälja goda jordgubbar, får nog bli en tur eller två inom det närmsta...

Till alla mammor - ha en underbar dag. Ni är bäst!

Kram på er!