Pizzadeg från Kustbageriet, baciller, och en kulig morgon.

Det är gott med mozarella, speciellt när busarna
får vara med och bestämma...

Godmorgon!

Jag & I har smugit upp. Killarna sover fortfarande. M har åkt på en manlig förkylning och är så dålig som ingen annan någonsin varit. Vi har fortfarande sjukstuga. I:s baciller vägrar släppa taget, fortfarande hög feber på kvällarna, pigg på dagarna. Hoppas det är bättre idag. H har fortfarande ögoninflammation, men önskar att när han vaknar är allt borta. Att ha just sjukstuga i 6 dagar får mig att tröttna på det här, vill ha friska barn fulla av energi. Eller ja, H han är som en liten iller, en snabb och slug liten boll, full med bus. Men lilla I har mest vilat, vilat och vilat.

Kustbageriet…

Igår efter jobbet åkte jag ned till Kustbageriet och köpte deras färdiga pizzadeg med tomatsås. Det var himmelskt gott må jag säga. Med lite hjälp av mini-mäster-kocken blev det klart i ett naffs. Bottnarna var knapriga och goda, tomatsåsen smakade himmelskt gott. Verkligen något ni borde testa. Måste bara tipsa er om att använda en del mjöl för att slippa frustration. Finns det något värre än när degen fastnar på bakplåtspappret? Skogtokig mamma där för en stund, men ordnade sig fint. Så löp och köp, de skulle ha den i dag med. Jag och M valde salami, mozarella, ruccola och kvisttomater. I och H fick annans, mozarella och skinka på sin, mums!

Just nu…

Sitter vi framför TV:n, det blåser ute, känns lagom kallt en sådan här dag. Jag vet inte vad vi ska hitta på. Inte riktigt hunnit känna av läget. Mestadels eftersom hälften av familjen har sovmorgon men även för att jag inte direkt vet. Tror att vi tar en långpromenad längst havet efter middag, borde verkligen gå ut i trädgården… Borde gå igenom barnens garderober, borde mysa, borde leka och busa. Borde bli av med min huvudvärk… Borde.. Borde.. Borde..

Ska iallafall börja med frukost för snart är det full fart!

KRAM

Jag har alltid haft en dröm som jag egentligen aldrig vetat om. Ibland kommer drömmen ifatt mig och gör mig liksom påmind om livet. Jag glömmer - jag drömmer. När den känsla kommer infinner sig ett barnskratt i min kropp, liksom ett pirr i magen på ett härligt oskuldsfullt sätt. Jag vet att känslan stämmer, jag vet att den lilla stig som visar sig är den rätta att gå. Tänk bara om. Om jag vågar sticka av på stigen från den stora väg jag just nu går på. Just nu blåser det nämligen lite på den stora vägen. 

Kanske är det inte rätt tillfälle i mitt liv att ta den nya vägen? Kanske i morgon att jag drömmer bort drömmen & då känner jag mig lugn och harmonisk. Kanske har det just i morgon slutat blåsa - kanske är det helt tyst & vindstilla. Vad vet jag. Det jag vet är att allt, inom sin tid, kommer att bli som det ska bli - inte som det bör vara. Och det som det ska bli är kanske det som man helt plötsligt lever i. Men vad blir drömmen då? Vad ska man drömma om när drömmen gått i uppfyllelse? Är man nöjd då? Slutar man drömma, men börjar man leva? Eller börjar man drömma och slutar leva?

Tänk vad Söndagar låter tankarna att sväva. Kanske är det så att just Söndagar är min tänkardag? Vad vet jag. För mig kan det nog vara så. Dagar då jag ser över mitt liv. Ler åt mina fantastiskt fina barn och älskar min vackra man. Söndagar för mig är nog att stanna upp, låta drömmen ta plats och låter mig leva i nuet. Just nu är jag lugn. Jag vet att min dröm kommer till att gå i uppfyllelse inom sin tid. För drömmen är min möjlighet och söndagen är mina drömdag - vad kan då gå fel. 

Hänger ni med i tankarna? Inte jag heller...
Stor Kram på er...