torsdag 28 augusti 2014

Dagens tankar
- i små, små ord...


. . . . . . . . . . . . . . . . . 

Live. Your. Life

. . . . . . . . . . . . . . . . . 

Jag förstår att ni tycker mina inlägg är abstrakta. De är komplicerade och invecklade - till och med för mig. Dagarna har gått fort. Tiden har snurrat på. I morgon är det fredag och helg. Är du säker på att det känns okej? 

Jag har sådant tryck i mitt huvud. Hade behövt plocka bort en tanke eller två. Jag kommer aldrig berätta för er om dem. Jag kommer bara skriva på ett sätt så att de försvinner för ett tag från mig. På ett sådant sätt som bara jag förstår - ingen annan.

Jag möter hösten med förväntning. För hallå, stanna upp. Även om solen är varm och stark så kan vi inte förneka att den snart är här. Min favoritårstid. Jag älskar alla årstider men hösten älskar jag lite mer. Varför? Därför. Färgerna är vackra, luften är hög och kall, sinnet tömmer sig och du kan fylla på med nya intryck. Livet tar sig en vändning. 

Mörkret möter dig med ljus i ditt hem och med värme i ditt hjärta. Denna höst kommer bli speciell på alla sätt. Denna hösten kommer vara full med alla dess färger. Frågan är - vad låter du denna höst göra för dig?

Jag slås av en tanke. En tanke jag inte kan blunda för. Kan inte sudda ut den. Den liksom ekar i mitt huvud. Är som ett slag varje gång jag funderar på den. När jag sedan försöker sudda ut kommer ett känslohav. En storm med bokstäver som jag inte kan få ihop till olika meningar. Meningar som sedan blir till förståelse. Jag vet att jag annars är logisk. Jag vet att jag är helt okej smart. Men nu känner jag mig allt annat än just det... 

Nu känner jag mig ihålig och frusen. Ni vet när man vet något som man vet ska vara så, men så blir det inte så som det ska vara. Det skapar så otroligt mycket frustration så att min mage viker sig och vänder sig. TJUTER! 

Ljuger jag sedan för mina tankar - alltså för mig själv - vilket är den enklaste vägen. Kommer det ifatt mig när jag minst anar och biter mig i baken. Riktiga tankar och känslor kan man förneka ett tag, sedan äter de upp en, förr eller senare. De går aldrig att gömma.

Alltså, nu ger jag er verkligen en del av mitt liv. Ta hand om det och använd det. Ibland är det en enkel ekvation. Det är inte så svårt. Det enda ni behöver göra är att ta bara hand om er. Njuta av det enda livet ni får. Göra det ni vill - inte någon annan. LEV fina du, lev!

Kram.
Idag känner jag för en dagens
- Och då blir det så...


Ibland när man köper kläder så vet man att man kommer älska dem. Jag älskar verkligen dessa - på riktigt. De är köpta på house of Bell i Varberg och kommer från märket Vintage By Fé.. 

Lovely!

Kram.

onsdag 27 augusti 2014

Det mäktiga blå
- får en att glömma


Att snöra på sig träningsskorna och börja gå utan mål är något av det bästa jag vet. När jag kom hem från jobbet idag behövde jag gå. Gå så långt tankarna krävde. Efter 12 kilometer kände jag mig tömd. Tömd på tankar och funderingar. Tog mig en stund på en sten. Insåg då vad du menat med havet och vad det betyder. Hur fantastiskt det är. Det får en harmonisk. Det får en att stanna upp, att fundera, att låta det komma. Att låta allt komma. Jag inser nu att jag älskar havet. Det ska bli min nya bästa vän. Eller ja, men min vän som inte kräver något tillbaka. En vän jag kan skrika på, gråta med, prata med - utan att den säger något tillbaka. En vän på bara mina villkor. Det är vad jag behöver. 

Tänk vad man kan lära sig. Varje dag är öppen för nya intryck och lärdomar. Det är häftigt. Det är intressant. Jag ser fram mot framtiden. 

Kram.



tisdag 26 augusti 2014

Att ta en dag i sänder
- För att se vad som händer




Ibland måste man bara ta och stanna upp en eller två gånger. Kanske räcker det med en, men dumt att glömma den andra gången om den första inte blir riktigt rätt. En fin vän sa till mig att när du gör rätt känns det i magen. När du gör fel känns det också i magen - men med två olika behag eller obehag. Jag har stannat upp både en, två trehundranittioåtta gånger. Jag gillar att fundera. Jag kommer oftast fram till mina rätta tankar. Jag blir frånvaranda, sluten och sammanbiten. Men det får mig att verkligen fokusera.  

Idag har varit en tung dag - i morgon kan bara bli bättre. Allt ordnar sig som en annan fin vän sagt. Tänk vilken tur. Jag är omringad av så mycket kärlek och underbaringar. Ni som säger att de inte växer på träd - ni har fel.

Tack.

Puss.

Kram.

♥