Det mäktiga blå
- får en att glömma
Att snöra på sig träningsskorna och börja gå utan mål är något av det bästa jag vet. När jag kom hem från jobbet idag behövde jag gå. Gå så långt tankarna krävde. Efter 12 kilometer kände jag mig tömd. Tömd på tankar och funderingar. Tog mig en stund på en sten. Insåg då vad du menat med havet och vad det betyder. Hur fantastiskt det är. Det får en harmonisk. Det får en att stanna upp, att fundera, att låta det komma. Att låta allt komma. Jag inser nu att jag älskar havet. Det ska bli min nya bästa vän. Eller ja, men min vän som inte kräver något tillbaka. En vän jag kan skrika på, gråta med, prata med - utan att den säger något tillbaka. En vän på bara mina villkor. Det är vad jag behöver.
Tänk vad man kan lära sig. Varje dag är öppen för nya intryck och lärdomar. Det är häftigt. Det är intressant. Jag ser fram mot framtiden.
Kram.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar