En helt vanlig kväll

i ensamhetens tecken...

Man kan ju tro av rubriken att det är synd om mig. Men det är inte synd om mig. Barnen sover, ljusen är tända. Vinden yr och blåser. Det knakar i huset. Godis i skålen. Idol på TV. Jag trivs. Jag är lite rastlös men jag börjar mer och mer acceptera kvällen. Dagen har varit fantastiskt inspirerande. Efter några trevliga möten på jobbet, en tanke eller två i den yra toppen och en kaffe var det dags att bege sig till företagslunch. Till en början - lite mingel. Men under självaste lunchen presenterade Volvos kommunikationchef Volvos marknadsföring - de kända reklamfilmerna med svenska profiler. Det var fantastiskt intressant och otroligt häftigt hur min kropp fylldes med kreativitet... Fantastiskt att gå på sådana här tillställningar som verkligen ger en något. Ser fram mot fler sådana.  Idag. Ikväll. När jag nu då har en ensam stund. Hade jag tänkt att måla massvis med möbler. Men hamnade i mitt hörn. Hörnet i den håla som soffan fick ganska snabbt. Mår bra i den hålan. Jag gillar den. Alla gillar den. Det vet jag. Alla vill ha den perfekta hålan i soffan. Synd bara att den bara finns här hos mig... Sov gott fina ni!  Kram

Att få reda på framtiden

på bara en timma...

Bjuder på denna bild. Alla kan ju inte vara snyggast eller så :) Kyrklig eller ej. Ibland gör man det bara för en grej.

Som jag tidigare nämnt skulle jag berätta en sak för er. Och självklart så håller jag vad jag lovat. Håll nu i hatten, för här kommer några meningar om det som förändrat mitt seende. Mitt liv. Min vardag. Okej, kanske inte så revolutionerande men ändå. I förra veckan var jag och spådde mig. En fantastisk dam som berättade om framtid och om dåtid. Om nära och kära. Om allt. Om mig Tänk att det sitter någon framför mig som vet mer om mig i en timma, mer än vad jag själv vet. Jag blev tagen, faschinerad och uppmärksammad över mitt liv. Över mitt egna liv. Jag vet nu att det är så häftigt att leva. Jag har och kommer få ett helt fantastiskt liv. Jag är galet förberedd och nyfiken över framtiden. 

Kom igen, bring it on babe!

Woop Woop.

 

När det glittrar och solen strålar

då är det höst...

 

Att inte vara beredd på den kyla som helt plötsligt knackar på ens dörr kan göra vem som helst ifrågasättande. Jag visste så klart innerst inne att den var på gång. Men att få skrapa rutor utan handskar i morse kan jämföras med en lättare förfrysning... Men som jag tidigare nämnt - älskar hösten. Älskar det mesta som har med den att göra. Så, kom fram nu, göm dig inte. Väntar på dig.

Det är ycket tankar i denna knopp uppe på min topp. Jag springer fram. Jag är sådan som person. En "springare" som gärna ser nästa utmaning innan jag är färdig med den första. Det är jag. Det är min personlighet. Dock kan jag erkänna att jag känner mig harmonisk och lugn. Har en sak att berätta för er. Men gör det lite senare. Kanske när mörkret hälsat på ikväll eller när solen gått upp i morgon. 

Ta hand om er. Ha en underbar tisdag!

KRAM