En helt vanlig kväll

i ensamhetens tecken...

Man kan ju tro av rubriken att det är synd om mig. Men det är inte synd om mig. Barnen sover, ljusen är tända. Vinden yr och blåser. Det knakar i huset. Godis i skålen. Idol på TV. Jag trivs. Jag är lite rastlös men jag börjar mer och mer acceptera kvällen. Dagen har varit fantastiskt inspirerande. Efter några trevliga möten på jobbet, en tanke eller två i den yra toppen och en kaffe var det dags att bege sig till företagslunch. Till en början - lite mingel. Men under självaste lunchen presenterade Volvos kommunikationchef Volvos marknadsföring - de kända reklamfilmerna med svenska profiler. Det var fantastiskt intressant och otroligt häftigt hur min kropp fylldes med kreativitet... Fantastiskt att gå på sådana här tillställningar som verkligen ger en något. Ser fram mot fler sådana.  Idag. Ikväll. När jag nu då har en ensam stund. Hade jag tänkt att måla massvis med möbler. Men hamnade i mitt hörn. Hörnet i den håla som soffan fick ganska snabbt. Mår bra i den hålan. Jag gillar den. Alla gillar den. Det vet jag. Alla vill ha den perfekta hålan i soffan. Synd bara att den bara finns här hos mig... Sov gott fina ni!  Kram