Den dagliga frågan

Har nu blivit min rutin...

Jag har ganska länge planterat in en fråga som jag stämmer av ungefär fyra gånger om dagen - så att jag vet att jag hittar svaret. Min fråga lyder under de tillfällena "Vart hämtar du din energi". Det har blivit min livlina, för när jag kommer på svaren, som nu kommer ganska snabbt, ler jag inombords för jag vet då att jag är på rätt väg. 

Det är så otroligt viktigt för mig att veta och vara medveten om vart jag hämtar min energi för det är den som får mig att leva fullt ut. Det första svaret blir alltid hos mina barn, men igår kväll fick jag en rejäl dos energi på annat håll. Nämligen hos underbara vänner. 

När jobbklockan stämplades ur för att bjuda in helgen kändes både knopp och kropp helt färdiga. Som en urdragen disktrasa. En dejt med fina brudar stod på schemat. Med ena benet på mysdress-sidan och med andra benet på partydress-sidan övertalades jag att svira om, spraya på mig lite extra parfym, bättra på makeupen för att sedan avnjuta några glas cava, rött och alldeles för goda drinkar. En AW som började hos finaste virvla, mellanlandade på Bildepån där karriär som trummis tog fart slutade sedan på underbara Grappa. Kvällen fick mig att vakna lite tyngre i huvudet idag än vad jag hade gjort om jag tagit på mig mysdressen. Men kära ni. Energinivån fylldes på i form av prat, fniss och ihärdiga skratt. Vad mer kan jag säg än U.N.D.E.B.A.R.T

Men. Vad har jag för svar på frågan idag. Vart har jag hämtat energin? Jo, det förstår ni att efter lite strosning på stan och doft av hav fylldes det snabbt på. 

Jag kan dock säga att känslan av att sakna mina två små får mig att gå sönder lite. Men i morgon. Då är de hemma hos mig. Och då. Då blir det mys, kärlek och kramar för hela slanten. 

Ta hand om er.

KRAM

När livet inte blir 

som vi tänkt.

Det har tagit lång tid för mig att få till de rätta orden. Men nu blottar jag mig för er. Bara en del, men ändå så mycket. Ta vara på mig.

Ibland tar livet tvärstopp. Liksom gör en vurpa över ett hinder som man aldrig trott man skulle passera. Det gör ont i kroppen, i själen, inte minst i hjärtat. Det är krossat. Jag och M har valt att gå skilda vägar.

Efter en väldigt lång tid har det nu blivit så att vi valt att inte leva tillsammans. M har och kommer alltid att ha en speciell plats i mitt hjärta. Vi kommer alltid att dela något underbart tillsammans, våra två små. De banden går aldrig att klippa. M är en fantastisk person och en väldigt fin pappa.

Jag är väldigt tacksam över våra år och jag ser tillbaka på dem med glädje. Varför vi valt denna väg behåller vi för oss själva och det tror jag ni accepterar.

Mina känslor och dagar är som en bergodalbana. De rusar fram i nedförsbacke, de saktar in i uppförsbacken. De går upp o ned. Timme efter timme lever jag utan att veta. Tiden får utvisa vad framtiden har för väg.

Funderingar och spekuleringar är något vi undanber. Onödiga tankar och elakt prat ser vi helst inte figurera då det enbart är vi två som vet varför, när och hur det blev så som det nu blivit.

Allt vi begär är en gnutta hänsyn och respekt.

Ta hand om er, Ditt liv och din vilja. Visa omtanke och kärlek. 

Tro på livet.