Att kunna fånga

- En lördag...

Det är tidigt. Det är kallt. Jag o lillbusen är uppe själva. Flisan ligger uppe och sover. Vi har gosat ned oss i soffan. Det doftar nykokt kaffe. Kastrullen med ägg Puttrar på spisen. Bären tinar. Magen kurrar. Det blåser så där lagom ute när jag kollar ut genom fönstret. Ser ut att kunna bli en gnistrande lördag. Bara att ta tillvara på. Bara till att fånga. Det blir en bra dag.

Mitt huvud är fullt. Jag känner mig lite trött. Ibland undrar jag vad man strålar ut genom sina ögon. Någon som vet? Menar.. Kan man se allt i någons ögon? Alldeles säker..

Nu tossar det på ovanvåningen. Nu kommer en av de två bästa jag vet i världen. Nu blir det mamma och busmys...

Ha en dag full med liv...

Lets do friday!

- Med ett leende

Ha en underbar helg.. Snart är det måndag..

Vi lever
Vi lever här och nu…

Varför hålla på att leva ett annat liv än just det du ill leva. Nu menar jag inte det du tror dig vill leva utan det du verkligen vill leva. Vad jag tänker på är att vi har just ett liv. Ett fantastiskt, innehållsrikt, häftigt liv som vi måste utnyttja maximalt. Om vi gör si eller så. Eller om vi väljer att InTE göra si eller så - när ångrar vi oss. Är det bättre att göra eller inte göra?

Att ta tillvara på varenda timma, minut och sekund är något som alla borde göra. Jag ska. Jag ska suga ut varenda droppe ur mitt egna liv. Kanske kallar vissa det ego. Inte jag. Självklart är omgivningen viktig att jag har vid min sida, men för att fylla livet helt fullt, inte halvfullt måste man ibland tänka på sig själv en eller två eller tusen gånger. 

Vad vet jag. Vet jag verkligen någonting? 

Kram

Mitt hjärta tar ett skutt

- eller tvåhundratjugotvå…

Jag är full av värme, kärlek och känslor. Min kropp är som en boll. Jag fullkomligt gråter av glädje när jag blivit moster till en liten sessa. Hon är så bedårande söt, nästan så att jag smäller av. En liten flisa till i familjen. Nu är vi massor av kusiner och den här lilla pärlan är det senaste tillskottet. Ett lyckorus sedan 08.18 igår har strömmat igenom mig. Hela mig. 

Tänk att jag inte varit inne här och hälsat på er på ett bra tag. Vart har tiden och energin tagit vägen? Jag känner att jag kommer uppdatera er. Inte idag. Inte nu. Men inom sin framtid. När jag vill. När jag kan. När jag hinner. 

Semestern fullkomligt rullade förbi. De fem veckor som kändes som en evighet är nu passé. Hösten knackar snabbt på dörren och skinnjackan har dragits på. Jag klagar inte. Jag gillar denna årstid. Jag gillar även min jacka så bring it on. Vad väntar vi på. Låt de härliga färgerna ta plats. Låt kylan sänka sig och låt mörkret falla. Tända ljus, te i koppen och varmt på kroppen. Jag ser fram mot kallare dagar, mörkare dygn och mys på kvällarna. Fråga mig inte när det är slask och rusk i januari eller februari. Kom igen. Vi lever. Vi lever här och nu…

Kramar