Mitt hjärta tar ett skutt

- eller tvåhundratjugotvå…

Jag är full av värme, kärlek och känslor. Min kropp är som en boll. Jag fullkomligt gråter av glädje när jag blivit moster till en liten sessa. Hon är så bedårande söt, nästan så att jag smäller av. En liten flisa till i familjen. Nu är vi massor av kusiner och den här lilla pärlan är det senaste tillskottet. Ett lyckorus sedan 08.18 igår har strömmat igenom mig. Hela mig. 

Tänk att jag inte varit inne här och hälsat på er på ett bra tag. Vart har tiden och energin tagit vägen? Jag känner att jag kommer uppdatera er. Inte idag. Inte nu. Men inom sin framtid. När jag vill. När jag kan. När jag hinner. 

Semestern fullkomligt rullade förbi. De fem veckor som kändes som en evighet är nu passé. Hösten knackar snabbt på dörren och skinnjackan har dragits på. Jag klagar inte. Jag gillar denna årstid. Jag gillar även min jacka så bring it on. Vad väntar vi på. Låt de härliga färgerna ta plats. Låt kylan sänka sig och låt mörkret falla. Tända ljus, te i koppen och varmt på kroppen. Jag ser fram mot kallare dagar, mörkare dygn och mys på kvällarna. Fråga mig inte när det är slask och rusk i januari eller februari. Kom igen. Vi lever. Vi lever här och nu…

Kramar