Mmm, så är det faktiskt. 5 år har vi nu varit tillsammans. Och jag tänkte att jag skulle berätta för er hur vi träffades - den korta versionen...
För 5 år sedan studerade jag på Campus, jobbade på ICA Kvantum & Gina Tricot här i Varberg. Livet gick i 120 och jag hann knappt lägga mig ned när jag skulle sova. Men trivdes med livet & tyckte väl inte att jag saknade så mycket. En dag, när jag satt i kassan på Kvantum kom det en kille som jag aldrig sett förr. Trodde kanske att han flyttat hit, eftersom man på den tiden "visste vem nästan alla var". Fick tunghäfta & blev röd som en tomat i ansiktet. Kommer fortfarande ihåg vad han handlade. Strömbergs spagetti, tomater, bacon, parmesan & lite till.... Efter han gått tänkte jag inte så mycket mer på det, lördagen kom och min kära vän Malin tvingade med mig ut. När vi kom in på Oscars, stod han där i trappan. Killen på Kvantum... Vi tittade på varandra, log och sedan gick jag. Kunde inte visa att jag redan var betuttad...
Efter en stund träffades vi på dansgolvet, började dansa och hade superkul. M som var lite på lyret, glömde vad jag hette ett antal gånger, men kanske inte så konstigt med tanke på mig namn och hans tillstånd. När vi skulle gå hem slog vi följe, visade sig att vi bodde 100 meter från varandra. M fick en kram, sedan vände jag på klackarna och gick hem. Kvar stor M, paff som få. Efter någon dag hördes vi, sedan sågs vi & på den vägen är det....
Jag som aldrig trott på kärleken man träffar när man går ut... 5 år senare.. Barn, hus & kombi...
Ha en härlig dag! Ta hand om er!
KRAM