Är väl ingen nyhet för oss alla. Jag kan villigt erkänna att jag var lite för kaxig innan. Tyckte inte att lite blåst var så farligt. Men när klockan slog nästintill 20.00 var jag den som gömde mig bakom kuddar i soffan. Tur nog somnade barnen innan. De brukar sova gott genom det mesta, men oj vad det blåst och haft sig. Heter stormen Simone? Eller Judas? Är det två? Eller bytte den namn när den nådde Sverige? Fattar inte något, som vanligt :)
Idag har det varit full fart. Dagen som skulle bli no-sugar blev mutch-sugar istället. I morgon är det skärpning på torget. Vad fxn är det som är så svårt och vart är min ryggrad? Den är totalborta, sprungit iväg och gömt sig. sockerkärringen tar över större delen av mitt liv. Det är inte något som är positivt med det alls, någonsin. Jo, visst i stundens frosseri, men ack vad fort frossandet tar över. Tack frukt, tack friskis, vi ses snart, i mitt nästa steg i livet. Alltså i morgon!
Att det stormar spelar ingen roll för flisan. Högt ska det vara, stabilt blir det. Tänk att hon kan, helt själv. När hände det? Vart hände det? Hur hände det? Blir alldeles grå och sliter mig i håret. Har hamnat i det ekorrespåret som alla pratat om. "När du blir äldre då går livet fortare". Och jag måste verkligen säg att med två busar hemma, så går livet verkligen i rock'n roll. Men när det spelas på högsta volym är det bara till att sjunga med utan att trycka på paus. Hoppas det inte är hack i skivan :)
Sov nu så gott fina ni!
KRAM
