Jag lipar åt allt!
Tv-program, både hemska & vackra, livsöden, barn som far illa, människor som far illa - jag gråter. Finns liksom ingen hejd. Jag menar inte gråter som i ett "finaste du kan gråta sättet". Nej, nej n.e.j! Jag lipar hejdlös, snyftar, hulkar & hamnar nästan i andnöd.
Visst, jag har alltid varit känslig. Men... Är det inte lite gravidhormoner? Visst, jag har blivit känsligare när jag blivit mamma - Handlar det om barn tänker jag på lillan, handlar det om en mamma eller pappa tänker jag på oss. Igår tittade jag på "Sofias änglar", tänk vad livet kan vändas upp och ned från en minut till en annan. Blir så berörd. Kan nästan få ångest när jag inser hur bra man har det. Menar inte att familjen som var med, har det mindre bra. Menar bara att livet kan verkligen vända, men människan kämpar på. Man kanske inte tycker att varje dag är några konstigheter, men lätt att ta sitt välmående & sitt liv för givet.
Men, vi kan lika gärna vända på steken - kan bli så arg. Lika snabbt som jag kan skratta eller gråta kan jag titta, läsa, se eller höra på något som får mig att brusa upp, nästan kokar. Mitt hjärtat slår flera extra slag - jag blir upprörd eller arg. Kan till exempel ta det nya programmet på 3:an, mamma & minimodellerna, blir galen. Visst tycker vissa av barnen att det är roligt, men vissa av dem som medverkar ställer jag frågan till mammorna: Gör du det här för dej själv eller för ditt barn? Tycker inte att det är fel med barnmodeller eller att barn trivs med att visa sig i fina kläder med mer. Men då måste man komma ihåg att barn är just barn.
Lyxfällan - kokar! Så fort jag tittar blir jag irriterad. Vissamänniskors livsöden är faktiskt fruktansvärda, men de flesta program som jag sett är människorna som tom-bollar. "Hur tror du ni hamnat här? Nej jag vet inte". Visst ett beroende är en sjukdom, men ja...
Nu drar jag kanske i trådarna lite för mycket, men jag skyller på mina hormoner, så kommer jag undan. Jag får göra det. Inte så länge till det går att skylla på "min tomma hjärna" som inte tänker innan den pratar.
Vet att jag inte behöver se på dessa programmen nu gör jag det ändå. Vänder & vrider mig, vet knappt vart jag ska ta vägen......
Tycker ni jag är ute & cyklar?
KRAM