IDAG ÄR EN DAG
- Helt utan Bild…
Ibland kan vissa dagar helt och hållet sluta som man inte trott. Men, något som är lite läskigt är att även om man inte trott det när dagen rullar på har man det liksom på känn när man stiger upp. Man kan bara inte bara sätta fingret på vad det kan vara. Och det är inte konstigt med tanke på att man inte vet det när man börjar dagen. Och när det är mot kvällen och dagen passerat med en härlig fart kan man inte heller tro att den skall ändra riktning. Läskigt det där men livet och dygnets alla timmar. Dygnet kan nämligen vändas upp o ned, hit och dit, hux o flux!
Iallafall, idag var en sådan dag. En dag som slutade med att hela min kropp ville skrika. Att min hjärna tog några varv och rörde till det. Att min mage gjorde några loopar och själen min, den kastade sig ut över ett stup. Jag ville liksom skrika ut ur fönstret. Samma liknelse av känsla som jag skrivit om innan. - när Susanne Reutger skriker "Jag går över daggstänkta berg fallera" i filmen Yrrol. Jag vet inte hur jag på ett annat sätt ska förklara denna känsla. Återkommer om jag kan sammanfatta det med ett ord. Kanske ikväll? Kanske i morgon? Kanske aldrig?
Hittade klippet med Susanne här, från filmen Yrrol. Mycket roligare nu än när jag var liten… Ta er en titt, kommer efter en stund. Eller ja, kommer i slutet. Ursäkta språket:
Och nu, nu blev jag godissugen med. Jäklar också.
Kram
