EN DAGENS PÅ DET

En fullkomligt jättedålig Bild - men ville ändå visa er min dagens. En kimono, känns lite halvbekvämt om jag skall vara ärlig. Men jag chansar på att jag ska känna mig mer bekväm snart!

Ha en underbar dag!

Kram

VARFÖR KÖPA EN NÄR MAN KAN KÖPA TVÅ?

Sminkborstar, nagellack & hårfärgningspensel
från Kicks

Det är inte någon direkt idé att fråga om ni känt av solen här nere i Södra Sverige, för ingen kan ha undgått att det faktiskt är vår. Eller? Till och med meteorologerna på TV4 bekräftar det. Och vem annars kan man lite på? 

Jag passade på att byta ut mina sminkborstar. I påsen slank det ned två orangea nagellack. När man inte kan bestämma sig blir det två. Tur det kostade enbart 39:- Måste även säg att jag målat naglarna två gånger och är nöjd med resultatet. Har inte börjat flagna, ännu.

Idag har jag hunnit med en massa viktiga saker. Det är som det ska. Jag tog mig en lång löprunda efter jobbet. Vet ej vad det är med kroppen, men känner mig stark. Vågar inte fundera på varför. Och varför ska man fundera just över det, när det enda svaret är Därför. Smartare lösning behöver det inte vara…

Nu ska jag betala månadens fakturor. För att sedan krypa ned i soffan med mitt minervalvatten och en apelsin eller två. Hoppas ni mår bra. Ta hand om er. Hörs snart! 

KRAM

BARN NUMMER TRE

Nu när man åter igen kan följa hur kungafamiljen utökas förundras jag över samma sak även denna gång. När Victoria stod med babyskyddet på väg hem såg hon ut som en vacker prinsessa, helt perfekt i ansiktet, en mage stram som en tvättlina och ett leende full av lycka. Nu när det återigen var dags ser Madeleine lika vacker ut som sin syster... Jag funderar över hur jag såg ut när jag kom hem med I och med H. Eller jag ver hur jag såg ut.

När I kom förändrades världen och mitt ansikte. Missförstå mig inte, jag sken av lycka, men. Jag var så orolig, lite vilsen och lönnfet. Magen dallrade som en jelly-bean. Jag hade för första gången på väldigt länge kunnat se mina fötter igen och kroppen kändes mörbultat. Hjärtat mitt var större än innan men om någon fotat mig precis innan hemgång hade jag inte ens varit i närheten av Madeleine och Victoria. Jag kommer ihåg hur jag trodde iris skulle försvinna när vi åkte bil att alla människor var farliga och att den enda trygga famnen var min... Hujedamig vilken skräckblandad förtjusning - full av kärlek.

Sedan när lillkorven H kom var man beredd på det som väntade. Hade med mig rätt kläder i BB väskan. Visste att byxorna jag hade innan graviditeten inte skulle passa - hade därför köpt med mig asagobbasnygga svarta mjukisbyxor. Visste hur kroppen och knoppen skulle känns.. Men, mjukisbyxorna såg ut som ungefär alla mina andra mjukisar som ligger i min garderob., fast med en storlek mindre och inte urtvättade.. Dock den känslan av smalhet, som är ganska häftig (jag vägde ändå en del pannor...) är också ett ögonblick jag inte kommer glömma. Människorna runtomkring var inte lika farliga, inte alls som monster. Harry fick helt klart en lugnare och coolare mamma. Förväntningarna var lika höga, kärleken var lika stor (är), men allt var lite enklare.

Men en tanke. Bara för att få se ut som Madeleine och som Victoria måste jag (vi) kanske skaffa mig (oss) en nummer 3. Eller inte bara därför, nu låter jag hemsk inser jag. Men man borde verkligen bli den perfekta föräldern den tredje gången? Nu är det som så att jag känner mig nöjd med min lilla familj. Och det där perfekta kortet på BB innan hemgång får nog enbart bli en bild i mitt huvud….! Eller så har man alltid Photoshop, får klippa ihop ett kollega med Harry och Iris och mig, det låter bra. Det ska jag göra. Påminn mig om jag glömmer ;)

Ha nu en mysig Söndag!

KRAM