Femtion nyanser... Mr Grey...

  Jag kan inte hjälpa det men jag känner mig en anning förkrossad. Jag läste ut Femtio nyanser triologin på mindre än en vecka. Den liksom satte sig fast i mig med sina klor. Visst bjöd den på erotik, den var sensuell & passionerad - men om man bortser från det... Så fick boken mig att rodna, skratta, gråta, undra. Den fick mig även att känna ångest, förtvivlan & sårbarhet. Säga vad man säga vill, men jag kommer nog aldrig att läsa en bok som verkligen fångat mina tankar på samma sätt som den här har gjort. Vissa kommer säkert inte känna som jag, men jag tycker den var fantastiskt bra. Den bjöd absolut på det som den säger att den ska göra, men den spelade verkligen mitt psyke & mina tankar & känslor ett spratt...

Saken är den (Jag & M har talat om det här - så ingen fara). Jag kan inte hjälpa det men jag har fallit lite som en fura för Mr Grey. När boken tog slut så kändes det som att han lämnade mig. Förstår ni. Ja, jag skrattar åt mig själv samtidigt som jag känner mig dum. Men ni som har läst den. Visst förstår ni mig? Jag vet inte hur jag ska förklara för er andra, som inte har läst...

Nu tänker jag inte sitta här och skriva om bokens handling. Inte alls. Bara att den fick mig att känna mig bra och inte så bra - lite ångestfylld... Men, det är en bra bok... Som jag saknar - galet! Den får helt enkelt 5/5 från mig.  Så köp eller låna, för den här boken är värd varenda timma...

Kram