Har jag i mitt hus. Man får säga att ens barn är de finaste i världen, för det tycker (väl) alla att de är. Jag kan inget annat än att bli varm i mitt hjärta när jag ser den här lille klimpen. Att han snart är ett år, blivit en alldeles egen lite person som med vilja & kraft busar & stojjar runt dag ut & dag in. Det är helt fantastisk - eller vad säger ni?
Idag är det onsdag, nästan halva vardagsveckan har gått. Känns det gott? Eller känns det som att det är många dagar kvar? Jag ser fram mot helgen. Om båda barnen är friska ska de skämmas bor hos sina mor- & farföräldrar. Jag & M ska nämligen ha en "egen" helg. En barnfri helg. Vi har planerat in god mat i lugnan ro, sovmorgon & träning. Det är något som vi både värdesätter & tycker om. Jag säger peppar peppar eftersom de få gånger vi lämnat bort barnen, är någon av dem sjuka. Men inte denna helgen hoppas vi!
Idag står det plugg som vanligt på schemat. En långpromenad med en sovande Harry var det med tänkt & sedan ikväll blir det ett boxpass tillsammans med Jennie. Får se om jag överlever det - antagligen inte.Har svaga minnen av när jag tränade box, tror jag var en sådär 16, 17 år. Två dagar i veckan, den bästa träning jag någonsin utövat. Alla borde boxas, man får ut väldigt mycket av det.
Hade även tänkt att göra en cecarsallad ikväll - har aldrig gjort det. Inte så svårt, men har inte blivit. Barnen lär få äta något annat, vad ska jag hitta på till dem? Förslag?
Ha en go tisdag. Ta hand om er!
Kram
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar