Jag väljer att kalla min karaktär för tredje person. detta för att jag verkligen inte får något förstånd i denna "människa". Varje eviga söndag (hon tänker så redan på måndag) att nu jäklar, nu kör vi. Men så står hon där med handen i påsen, degen på magen och konditionen nere i tårna. Vad fasen? Jag har skakat liv i henne flera gånger men hon slutar aldrig förvåna mig. Hennes personlighet är så stark. Så stark att den ger mig kalla kårar så fort jag inser att hon tagit över min kropp. Har nämligen förträngt henne emellanåt. Hur ska jag göra för att bli ovän med henne, för hon är verkligen min värsta (bästa) vän. Men man ska hålla sin ovänner närmat, eller hur säger man. Men i morgon känner jag att jag är starkare än henne och jag ska sluta prata om henne. Ska göra något åt henne istället. Ja visst låter jag galen. Men det bjuder jag på. För just nu känns det behövligt. Och på detta galna sätt ska jag jaga bort henne (dåliga karaktären) och springa ifatt mitt ego.
Annars då? Idag har mina små picassos hunnit med att måla 4791 stycken vattenfärg teckningar. Ytterst kreativa. Och som den fantastiska mammans som jag är sparar jag alla mina barns teckningar i den speciella månadsmapp jag skapat (skapar) till dem varje månad. Är en del mappar men man måste verkligen spara allt. Eller…. Nej, sanningen är att jag lägger dem i en hög som hamnar i en annan hög, som i sin tur hamnar i en tredje hög. Visst är de duktiga och visst älskar jag när de pysslar, visar, fixar och donar. Men jag ska erkänna att allt sparas inte. Dålig mamma? Kanske det? Men nu när vi ändå pratar om dålig mamma. Då kommer jag så klart att tänka på:
JULGRAN!
Ni vet, ni har väl med en bild i era huvuden på hur er underbara gran ska se ut ?Kom ni ihåg när ni var små och ni total-bombaderade granen med hundra olika julpyssel som ni sparat i årtusenden som era föräldrar tyckte var så fantastiskt fina, varje jäkla år. Tänk att de sparat - nu får jag dåligt samvete. Dålig mamma jag är - med tanke på stycket ovan.
Iallafall, strunt i det. Vår gran orkade knappt sippra vatten, den bar knappt sina egna barr eftersom vi tvingade på alla våra saker på. Smällkarameller, tomtar i papper, gerlanger, hjärtan - You name it, vår gran had it! Stackars gran.. Och som den såg ut - den gör mitt minne mållöst.
Jag får helt enkelt ha en extra gran som barnen får total-bombadera på sitt sätt. Där de får sträcka på sig för att bli några centimeter starkare, några centimeter gladare, några centimeter mer självkänsla. Det ger väl mig högsta betyg och helt plötsligt är jag en ytterst kreativ, lyhörd och fantastisk mamma… Tänk att jag är så bra….
Har ni tröttnat på mig eller vill ni läsa mer? Önskar jag kunde skriva lite till, men det piper i köket. Mitt "Mitt egetbakade" surdegsbröd är klart. Självklart bakar jag eget bröd till min familj. Vad skulle man annars göra….?
Återkommer med vad jag tyckte om Kungsörnens färdiga mix ;)
Ta hand om er. Mys ordentligt med de ni vill ikväll så hörts vi sedan!
KRAM