Känner man sig så nöjd. Det finns nämligen inte något annat som ger en så mycket som just ovillkorslös kärlek. Denna helg var en härlig helg på flera sätt, men även en helg full av saknad. Att kunna åka till ett ställa där man känner värme och trygghet. Där man kan ägna en tanke åt de människor som har en stor plats i mitt hjärta, men som inte finns här längre är värt så otroligt mycket. Det var fridfullt och fint. Man känner deras skratt & deras närvaro. Jag känner saknad och sorg men samtidigt lycka. Jag saknar er. Jag längtar efter er. Farmor och Farfar, ni är de finaste jag känner.
När jag tittar på de kort som fångades i lördags kan man inte något annat än att tänka underbaringar. Visst är det så. Ren lycka, eller hur. Kanske känner ni just nu att min blogg är gröna skogar och härliga dalar. Det är just så det känns och jag tänker att det är så det får kännas, utan att skämmas. För visst är det så - vi skäms ibland för att visa att vi är lyckliga. Precis som att det vore skam. Visst är det underligt. Och de som är lyckliga, det är de man ska avundas. Det är en konstig värld och ett konstigt samhälle…..
Men iallafall... En måndag som denna. Då jag inte satte väckarklockan utan lät mig vakna med ett litet ryck klockan 0700. Är lugn. Barnen har M lämnat på förskolan. Jag har en del möten, magen är mätt efter en halvt tillfredsställande lunch. Jag ska jobba på för att sedan hämta busarna. M jobbar eftermiddag, vi ordnar med kvällen själva.
Ta hand om er…
KRAM
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar