Att inte vilja.

men ändå göra.

Jag vill inte skriva. Men jag gör det än då. Jag vill inte äta men istället för inget tar jag hellre gånger två. Mina ögonlock vill inte vara vakna men ändå är ska jag vara pigg som få. Tänk om jag ändå en rak väg kunde få gå. 

Att hamna i tankarnas spiral när jag inte är beredd ger mig en svindlande känsla. Att släppa kontrollen över mitt liv, mina tankarna och mina handlingarna får mig att blunda. Varför tänka logiskt när man helt enkelt kan tänka ologiskt och komma fram till än ännu bättre lösning än just sanningen. Varför tro på det första som kommer upp istället för det sista?

Det är kanske så att du läser mig som få. Men jag måste säga att min kropp och min själv är starkare än vad jag någonsin kan förstå. Det är ett stort kliv som jag tar, men tänker för mig själv att det är inte det enda jag har.

Kanske svår att tolka? Inte alls. Välj vad du vill. Jag väljer att inte sitta still. 

Jag är välkommen i mitt liv. Jag är inte en spelande gäst. Jag är trygg med mig själv och vet vad jag vill allra mest. Att se mig själv som en levande illusion. Låta tankar och funderingar ta över min tron, är det sista jag vill göra. Låt mig göra det till ett minne blått. Mitt liv vill jag helt enkelt leva fullt ut och flott. 

Att ta dagen som den kommer är mitt ständiga mantra. Det räddar mig när jag är på väg att kantra. En trygghet stark som få kommer leda mig till den spirande väg jag vill gå.

Kram