NÄR JAG FÅR OLIKA NYANSER AV ROSA

- Vill mitt hjärta liksom hoppa

Godmorgon!

I morse, nyss. När jag tittade på mitt bord fick jag allt dra på groparna i ansiktet. Jag fick fina blommor av M innan han begav sig till alperna. Vi firar 7 år tillsammans. Och det kan man inte förstå med tanke på att jag snart fyller 23 år, har två barn och hus. Detta innebär att vi träffades när jag var 16 och det stämmer inte. Kan det vara jag som har åldersnoja? 

Jo, det ska jag berätta för er. Att åldersnojja det har jag. Det är liksom mitt förnamn, "Lindie Åldersnoja". Jag kan inte förklara för er vad det är som är värst. Och vet ni? Jag struntar i om ni inte har haft åldersnojja och om ni inte förstår mig. Om ni liksom fnyser och rynkar på näsan och tycker att jag enbart skriver strunt. För ni förstår att jag förstår mig och det är det viktigaste. Tycker inte alls att det är konstigt alls. Jag kan känna att jag har en inre eller kanske mer en yttre kris. Jag vet eller jag hoppas, att det inte syns. Hm, trampar jag i en blajja nu? Jag menar inte att ni som läser min blogg, som är äldre än 25 inte ska inte känna som jag. Att ni kanske är tillfreds med livet är fullständigt OK. Jag pratar om mig. Lindie. Hon som snart är 30 år. Är en del månader kvar men med den här racerfarten som livet har går jag snart och lägger mig den 28 september för att sedan vakna upp den 29 september som en 30 åring… 

Tidigt på morgonen. Kanske pratar jag i nattmössan? Men det är inte konstigt med tanke på att morgonen börjar i ottan med en gapande Harry som ska ha tårta. Hm.

Ha nu en underbar onsdag. För det ska jag ha! 

KRAM