MAN KÄNNER DET PÅ SIG.

När jag lämnade barnen idag på förskolan och åkt till jobbet kändes allt som vanligt. När morgonmötet drog igång började jag känna att det snart skulle ringa från förskolan. Att någon av mina små busar inte skulle vara hundra. Så vips, ringde det från förskolan. Lillflisan hade feber och ville bli hämtad. Avslutade jobbet och hämtade de små. Nu är det dock full rulle på dem och febern verkar försvunnit. Kanske var det bara kortvarigt.

Men, när när man är hemma går KitchenAiden varm. Full värme i ugnen, sockerkick på högsta nivån - baka baka liten kaka. Ett sug efter havreflarn som infunnit sig under en längre tid blev nu igensatt. Barnen smaskade chokladsmet och knäckiga kex. Mamman åt alldeles för många och undrar när hon skall börja rulla fram. Åter igen, vart är min karaktär? Helt borta, liksom gömd. Har flytt sin kos. Tur man har en frys som man kan fylla. Kanske kan socker-karaktären inte ta sig förbi den. 

Nu är det snart läggdags. Jag borde verkligen ställa mig på min CT. Men kommer det ske? Den som lever får se.

Och förresten, vad är det med snön? Varför fortsätter den ösa ned? Jag känner mig mättad på den och kan sakna våren alldeles för mycket. Jag vill ha vår - nu, Nu N.U! Ni med va?

Hoppas ni haft en härlig måndag.

Kram