Jag undrar.

Vilka ni "alla" är. Hade varit så kul att få reda på det, en dag som idag. Vilka ni är - för ni är allt några stycken minsann.

~

Idag saknar jag verkligen mina små troll. Det har liksom kommit ifatt mig att jag inte träffar dem lika mycket nu som innan. I början när jag åkte till jobbet kan jag villigt erkänna att det var skönt att komma bort en stund. Att få känna sig som en person, inte "bara" en mamma. För visst kan man känna att man just bara är - även om det är den viktigaste uppgiften i världen. Jag (och M så klart), vi kommer alltid att vara de som är de viktigaste människorna i barnens liv. Vissa dagar kommer vi vara helälskade och vissa dagar lite mindre älskade. .. Börjar känna att tiden går så fort. Att barnen är så stora - både på gott & ont!

Frågade I häromdagen om det var så att hon kunde vara min bebis för alltid. Harry är ju min bebis fortfarande, han är bebis tills han också helt plötsligt känns stor. Men iallafall, så klart vill I det & det kändes skönt. Men någon stund efter blev hon helt plötsligt oberoende och självständig igen, hade säkert glömt vad hon lovat sin mamma bara sekunderna innan. Börjar märka det nu - att jag inte riktigt fattar att de faktiskt ska bli stora. En dag kommer de flytta hemifrån, fast inte så långt bort. Självklart vill de bo i garaget på ovanvåningen, nära sin mamma och pappa...

Så, nog om det. Hoppas ni haft en bra dag!

KRAM