Vi börjar året med feber.

Det här året börjar med en sjuk liten Harry. Kan inget annat än att tycka synd om min lille gosse. Med feber & hosta blir han en liten hängig kille, som orkar att busa en stund för att sedan sova. Hoppas han kan komma till ro så att vi slipper en till vaken natt. Kan dock inte låta bli att understryka att det är väldigt mysigt när han vill krypa upp & vila i min famn....  ~ Nu sitter jag här i soffan. Fått tillbaka blogg-lusten, livet känns intressant & jag kan inget annat än att bli lite nervös över att sätta mig bakom skolbänken igen. Sa till Iris att jag skulle börja skolan. då skrattade hon åt mig & svarade "Men mamma, nej, du ska ju vara hemma". Hon är fullt medveten om att M går till jobbet men tror så klart att jag ska vara hemma, hela tiden. En hemmafru. Men så är läget inte. Hade aldrig trivts att stå hemma, dag ut & dag in. Måste ha något givande, händelserikt & stimulerande runt omkring mig. Nu menar jag absolut inte att trampa någon på tårna, vill man vara hemma & trivs med det, så absolut. Men det är inte något för mig. Inte alls. 
Skulle ni kunna tänka er att alltid vara hemma? Städa, laga mat, handla, ta hand om barn, familj, ja allt. Nog för att jag ibland känner mig som "familjens projektledare" men ska bli lite skönt att släppa den bollen till M också. Kan nog vara så att jag vill ha kontroll på bollen & att jag inte mer än gärna släpper den från mig. Måste nog öva på det..
Kram