Livrädd för vargen!

För ett par dagar sedan kunde jag läsa i Hallands Nyheter att det finns vargar i Källsjö - vilket innebär att de är på väg norrut efter sin lilla semester i södra Svergia. Jag blir för tusan livrädd. Det är nämligen så här att när jag frågade Mikael förra veckan om han känner sig rädd för något så sa han "Nej, inte direkt". Det är liksom en bekräftelsefråga från min sida, säger han nej, gör det mig lugn - hänger ni med?
Men, efter att ha sagt "Nej, inte direkt" kom det helt plötsligt fram en tvekande "nja"... Nu när han hade tänkt efter kände han en viss oro inför att träffa en varg på sin löprunda som sker vid 0400 på morgonen eller sent på kvällen - galna människa, jag vet. Helt plötsligt förvandlas mina träningsturer till panikturer. Vi gick igenom vad man skulle göra när jag träffade på (inte om utan när) vargen för att jag inte skulle drabbas av panik. Förstår ni hur knäpp jag är? Skrattar åt mig själv. Det är knappt jag vågar gå ut & hämta tidningen innan solen har gått upp...
För vem är inte rädd för vargen? Och varför skulle jag inte stöta på honom...
Kram