Så var man en liten tjej med hela världen framför sig. Givetvis ligger den fortfarande framför mina fötter men när man var en sisådär fem år tyckte man att 30-åringar var gamla. Nu när man sitter här själv, två år kvar till 30, inser man att man inte alls är gammal & grå, utan livet som det är nu, verkligen är moset innan grädden...
För när kommer "grädden-på-moset" åldern egentligen. Är den olika för alla, eller när har man sin topp? När är man mer än nöjd med livstillvaron? Närvill man inte ha mer, eller mindre? När vill man inte "ta nästa steg"? Något jag tycker är härligt är att det inte spelar någon roll hur gammal man är, för man kan göra vad man vill. Det enda som sätter stopp för det mesta är våra hjärn-spöken. De härliga spöken som oftast skrämmer en, helt i onödan. Jag kan bli trött på mina små buande spöken, har lust att låta dem flyga långt bort. Var iofs länge sedan de knackade på i mitt huvud...
~
Idag har jag hunnit med ett besök hos fina E & hennes lille T. Vilken goding till son. Fick bullar på kanelbullarnas dag & han prata lite innan Iris skulle hämtas. H sov i sin vagn under hela besöket, men så är det ibland. Gott för han. Nu sitter jag här & bloggar. M jobbar, jag & barnen ska in till stan och leka med Majk en sväng. Får se vilken lekplats det blir. I morgon är det fredag, denna helg är också fartfylld. Känns som att varje helg är fulltecknad fram över. Kalas, kalas, kalas stårdet på schemat. Även fina syster kommer hem från Umeå. Mys!
Nu ska jag skriva inköpslista - handla med två barn är Rock'n Roll!
Kram på er...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar