Sockerabstinens.

Jag lider av kraftig sockerabstinens, jag måste ha godis. Der är dock helt omöjligt för mig att kunna införskaffa mig det. Eftersom: Ett, M jobbar - jag är ensam med barnen. Två, det är bara en godisdag i veckan som gäller - men inte idag, kanske på söndag. Tre, jag har ingen bil...

Just nu känns det väldigt jobbigt. Livet känns liksom otroligt tufft.
För... Det är verkligen helt omöjligt. Kanske är det de som gör det just så jobbigt som det verkligen är. Sedan skricker kroppen på socker eftersom hjärnan lurar den. Min hjärna är så ofattbart smart att de känner min trötthet & tror att den försvinner med snabbt sockerintag. Tänk vad min hjärna kan. Tänk vad den känner mig. Tur & kul att någon gör det, känner mig utan & innan alltså :)

Annars har dagen rullat på. Vi har varit ute en sväng på eftermiddagen. Gungat & lekt. Bakat sandkakor & fikat trämuffins i lekstugan. Harry sover, Iris försöker att somna. Vi får se hur denna läggning går. Spännande!

Föresten, i morgon... Då är det puls-spinning. Skrattar lite för mig själv. Undra hur det kommer att gå. Hoppas att kroppen känner sig i form för en timmas medelpass. Ska nog bli gott för själen. Behövligt! Så Evve, fram med spinnskorna, för i morgon kör vi. Och du, det ska bli kul att träffa dig. Även om det bara blir en kort stund.

Ta hand om er alla fina!

STOR KRAM