Jag känner mig som en nedgången småbarnsmorsa. En morsa som jag lovade mig själv att aldrig bli. En morsa som gått i sletna mjukisbrallor, fula underkläder & håret i en ruffsig toffs med tanken "ä vad fan, skit samma! Jag får se ut så här. Är ju en småbarnsmorsa för fasen". Men STOPP & BELÄGG GOTT FOLK. jag måste vända denna nedåtgånde trend & har nu beställt klipp & färg tid på Ahead i morgon och på tisdag är det dags för brynen att få ny färg & form & låta fransarna bli lite fylligare. Så gott folk, efter nästa vecka lovar jag att skärpa mig. Lovar att bli en så snygg morsa jag kan. Lovar att inte glömma bort mig själv i alla måsten och i livets röra. Hittar mig själv varje dag jag tittar i spegeln! Tur att hjärnan berättar för en vad man ska göra!
~
Dagen har varit helt ok fram tills Iris vaknade efter middagsluren. Hon vaknade och var väldigt ledsen och grinig, men ändå så glad att hon ville leka med våra grannbarn.
Dagarna går lite upp & ned för henne, inte så lätt att vara i trottsåldern.
Men iallafall, idag stannade jag upp lite. Jag fick skicka hem grannbarnen och placerat lillan i min famn. Kändes verkligen som att det var något som inte stämde. Gråt & "aj" om vartannat, jag begav mig till vårdcentralen med två barn, själv. M jobbar. Med barnen som bildade en "skrik-kör" varav en sköterska berömde Harrys bestämda stämma (hujeda mig, vad månne det bli av denna gosse), undersökte doktorn en väldigt misstänksam & hysterisk Iris. Prover togs, öron & hals kollades, resultat = antagligen inte mer än en kraftig förkylning.... Jaja, hönsmorsa som jag faktiskt är, tycker för hennes egna ego att det var skönt att få kollat upp vad det var för baskilusk. Faktiskt därför sjukvården finns...
Båda barnen sover. Jag fastnade i soffan. Borde sova. I morgon är en fullspäckad dag!
Sov gott!
KRAM
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar