2012-02-29 Dagen då vi tre blev fyra....



Bara en pyttestund gammal...

Pappamys...

Vår lille plutt-skrutt...

Att gå över i graviditeten var något som jag räknat med. Kändes inte snopet när dagarna tickade på & magen var kvar. Trodde inte att du skulle lämna din plats i min mage. Planerade massa saker som skulle göras under dagarna du stannade, men på bara några timmar så förändrades vårt liv ännu en gång. Du, vår fina son bestämde dig för att äntligen titta ut...

Att du sedan valde skottdagen, som vi skämtat om att vi absolut inte ville att du skulle komma ut på, gör givetvis ingenting. Även om det blev lite komiskt när du satte igång värkarna. Kärleken till dig är så stark & du är helt fantastisk... Tänk att man kan älska sina barn så otroligt mycket...

-----

2012-02-28...

Vaknade och mådde som vanligt på morgonen. Det var full fart eftersom jag skulle lämna lillan på förskolan & hinna med en del ärenden innan jag skulle på besök på MVC. När klockan var dags för besöket visade det sig att bebis hjärtljujd var lite höga & att han inte ville lugna ned sig. Kicki, min barnmorska skickade mig till förlossningen för att kolla hjärtljudet lite mer noggrant än vad hon kunde göra på MVC. Fick en tid innan lunch, ringde förskolan & sa att jag kommer bli lite sen, men inga konstigheter. Väl inne på förlossningen träffade jag en ny supermysig barnmorska, mätta hjärtljuden & allt var i sin ordning.

Barnmorskan frågade om jag inte ville göra en hinnsvepning när jag ändå var där för att hjälpa förlossningen lite på traven. Var lite skeptisk. Nu skrattar jag lite för mig själv här... Men visste att om det fungerade med hinnsvepningen så kanske vår lille bebis skulle ploppa ut på skottdagen. Sa först nej, men sedan ändrade jag mig & en hinnsvepning gjordes. Kände ganska så snabbt att något hände, men kanske inte var så konstigt eftersom hon fixat & donat...

2012-02-29

Klockan 04.30 vaknade jag av en olustig känsla i kroppen. Kunde inte rktigt säga vad det var men gick upp och tog en duch. Under tiden började jag känna av lite molvärk & lite lättare värkar. Men inte något som kändes som att det skulle vara riktigt på gång. M som vaknat av att jag gått upp, vankade fram & tillbaka. När jag sedan kom ur duschen sa jag att nu är det nog på gång, men vi behöver inte åka upp riktigt ännu. Kunde ju ta ett tag tills allt var klart.

Klockan 05.07 kom värkarna allt tätare, M klockade & det visade sig att de kom var tredje minut, men att de inte höll i sig så länge. Var inte så kraftiga heller. Men ringde mamma och sa att vi lämnar Iris vid halv 7 för att vara på den säkra sidan. Väckte lillfisan, packade in allt som skulle me di bilen och lämnade henne i Läjet vid halv 7. Ringde förlossningen & sa att vi var på väg för att kolla om bebis var påväg, men att vi antagligen skulle få vända i dörren.

06.45 checkade vi in på förlossningen. Mitt i avlösningen till dagpersonalen. En barnmorska kom in till mig och satte "magbandet" för att kolla av hjärtljud & värkar, tyckte dock inte att jag verkade ha så ont och att detta kunde ta lång tid. Ville inte undersöka mig, eftersom jag skulle få en ny barnmorska om en liten stund.

Ny barnmorska kom in, var faktiskt samma som jag hade när lilla Iris kom till världen. Kändes tryckt på något sätt. Efter en undersökning visade det sig att jag var öppen 10 cm och att det bara var till att föda när jag kände för det *skratt* Med lustgasen i handen, min klippa & M vid min sida, gick allt i en hej dundrans fart! 07.55 den 29/9-2012 tittade vår underbara lille gosse ut, 4040 gram tung & 52 cm lång...

Förlossningen gick väldigt bra & snabbt. Hann knappt med att reagera. Plötsligt låg han bara där i min famn, vår fina lilla son...

En kort & snabb förlossning hade jag. Helt odramatsik & min kropp, så här tre veckor efter, känns väldigt bra. Vi håller fortfarande på att lära känna vår lille son. Han har ännu inte fått något namn, heter just nu "lillebror". Svårt det där med namn... Tåls att tänka på...

-----

KRAM