En älg i trädgården...

I morse när jag hämtade tidningen läste jag om en person som hade en älg i trädgården. Tänkte på det när jag var ute & krattade löv i förmiddags. Vad hade jag gjort om en älg kommit fram från ingenstans? Saken hör till att jag faktiskt är livrädd för älgar. Nästan lite ångest när jag kör bil för att det ska stå en älg som frustar & pustar mitt på vägen.

När jag började övningsköra. För drygt 11 år sedan, hände detta mig. FÖRSTA gången jag skulle ut på landsvägen hemma hos min pappa i den lilla byn Sällstorp. Körde i max 20 km/h - vilketför mig var (as)fort. Så plötsligt, står den där. Skogens konung - Ä L G E N! Med sina maffiga "horn" & med sin gigantiska kropp, var det jag & älgen, ensamma på vägen (med pappa & bilen givetvis). Jag blev livrädd. Jag fick panik. Vad kunde den göra? Eller ja, jag behövde integöra så mycket eftersom den verkligen inte brydde sig om oss. Älgen kollade läget för att sedan traska vidare upp i skogen.

MEN! Tänk om älgen hade hoppat upp på bilen & hoppat på oss? Eller om den kommit fram & blåst på mig. Tänk om den hade satt sig där bak & velat följa med? Eller om den vägrat flytta sig & jag hade fått stå där, hela dagen, hela natten. Herre min gud, vilken känsla jag får i min kropp - känner ni samma. Lite adrenalin-rus.

Då undrar jag, om jag får denna känsla av att bara tänka på mötet med konungen, vad i all fridens namn gör jag om jag träffar den personligen. Om det är jag & herr/fru älg i vår trädgår? Vill inte ens tänka på det. Vill inte ens veta. Tur att vi inte har några vinter äpplen i trädgården....

Detta måste vara en av mina alla fobier. Undra vad jag har för fler. Tåls att tänka på! Mina tankar så här på eftermiddagen, en helt vanlig tisdag.

KRAM