Ett nystan fullt av trassel

Vart är början? Vart är slutet?

Alltså jag har oftast inte svårt att hitta ord och meningar på de tankar jag känner. Men just nu ikväll så känner jag mig så. Så tom. Jag vet inte. Jag hittar inte ordet. Är det Splittrad jag söker? Hur det här inlägget som jag delar med er denna måndagskväll blir som det blir, jag vet inte. Men jag ger mig in i det här träsket och ser om jag kan komma ut ur det. 

Jag har en så otrolig besvikelse på så många saker just nu. Jag vet inte hur jag skall börja eller vart jag skall börja. Ni vet - det är som ett garnnystan fullt av trassel. Precis så känner jag att det är just nu. Jag hittar början, ser slutet men stöter då & då på tover som inte går att reda ut. Jag är förundrad. Jag är konfundersam. Jag är sprängfull. 

Jag är ena stunden hög, andra stunden låg. Jag mår illa fast jag vet inte varför. Jag är yr fast det inte gungar. Ingen stans kan jag hitta en längre stund av lugn och ro. Jag är lätt i kroppen, men yr i toppen. Jag förundras - Jag undrar så. 

Kanske är det så att jag bryr mig mer än jag borde. Att jag är fundersam över beteenden inte över själva livet. Det kanske är så att jag analyserar. Ni vet - analyserar sönder. Extremt sönder. Kanske skall man bara glida över analysen. Kanske ska man springa på, roffa åt sig, sedan springa igen. 

Jag vet inte. 

Vet du? 

KRAM