MINA TVÅ SMÅ.

Är vackrare än få…

Godmorgon.

Ni som har barn runt omkring er vet vad jag menar. När dagarna känns som att man skall slita av sig allt hår. Skrika till fjärran land. Springa tio varv runt huset. Räkna till 20.000. Ja, ni hänger med. Helt plötsligt sjunger man härliga toner, ler, skrattar, kramar och busar. Det liksom svänger när man minst anar. 

Storm kan helt plötsligt bli till det lugnaste vatten. Lugnaste vatten kan lätt bli till en jättevåg. Bara sådär, helt plötsligt. Men det är tjusningen i det hela. Att man skapar ett tålamod som man sedan får användning för när man tror att man inte fixar det mer. Mina guldklimpar är det finaste jag har. De är underbara och den värmen man känner i kroppen när man tittar på dem är obeskrivlig. 

Jag vet att det lätt kan bli "tråkigt" att läsa om det här. Men jag känner så varje gång jag tänker på det. Orden "det har du sagt hundra gånger förr" kommer att användas i hela mitt liv. Jag kommer säga det tusen gånger till. Jag kommer förundras över hur de två små lyckas linda mig runt deras små fingrar. De liksom "äger mig". På ett bra sätt.

Vet ni, M är inte hemma. Det går bra att vara ensam med trollen. Vi saknar så klart den resande M, men det är bra att sakna. Det är nyttigt. Veckan kommer rulla på. Vi kommer snart vara där när pappan i huset är hemma igen… Sedan är det helg, nya händelser och nya möjligheter. I veckan eller nästa vecka ska jag berätta något för er som jag tidigare nämnt. Något som gör mig så glad. 

Ha nu en underbar dag.

KRAM